Jungfrun hon skulle åt stugan gå,
Och när som hon kom till skogen blå,
“Kära ulver, du bit inte mig,
Dig vill jag giva min silversärk.”
“Silversärk jag passar ej på,
Ditt unga liv och blod måst gå.”
“Kära du ulver, bit inte mig,”
“Silversko jag passar ej på,”
“Kära du ulver, du bit inte mig,
Dig vill jag giva min guldkrona.”
“Guldkrona jag passar ej på,
Ditt unga liv och blod måst gå.”
Jungfrun hon steg sig så högt i ek,
Ulven han grafte den ek till rot,
Och ungersven han sadlar sin gångare grå,
Och när som han kom till platsen fram,
“Gud trösta, Gud bättra mig ungersven,
Linden darrar i lunden
Så tog hon den vägen åt skogen blå.Ty hon var vid älskogen bunden.
Och när som hon kom till skogen blå,
Linden darrar i lunden
Där mötte henne en ulv så grå.Ty hon var vid älskogen bunden.
“Kära ulver, du bit inte mig,
Dig vill jag giva min silversärk.”
“Silversärk jag passar ej på,
Ditt unga liv och blod måst gå.”
“Kära du ulver, bit inte mig,”
Linden darrar i lunden
“Dig vill jag giva min silversko.”Ty hon var vid älskogen bunden.
“Silversko jag passar ej på,”
Linden darrar i lunden
“Ditt unga liv och blod måst gå.”Ty hon var vid älskogen bunden
“Kära du ulver, du bit inte mig,
Dig vill jag giva min guldkrona.”
“Guldkrona jag passar ej på,
Ditt unga liv och blod måst gå.”
Jungfrun hon steg sig så högt i ek,
Linden darrar i lunden
Och ulven han gick ner på backen och skrek.Ty hon var vid älskogen bunden.
Ulven han grafte den ek till rot,
Linden darrar i lunden
Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop.Ty hon var vid älskogen bunden.
Och ungersven han sadlar sin gångare grå,
Linden darrar i lunden
Han red litet fortare än fågeln flög.Ty hon var vid älskogen bunden.
Och när som han kom till platsen fram,
Linden darrar i lunden
Så fann han ej mer än en blodiger arm.Ty hon var vid älskogen bunden.
“Gud trösta, Gud bättra mig ungersven,
Linden darrar i lunden
Min jungfru är borta, min häst är förränd.”Ty hon var vid älskogen bunden.
×
![]()
