Fabrizio De André: Dolcenera
GLI EXTRA DELLE CCG / AWS EXTRAS / LES EXTRAS DES CCG| Traduzione finlandese / Finnish translation / Traduction finnoise... | |
| SÖTSVARTA Titta på det, det kommer, titta, vad är det, vad är det? Titta på det, det kommer, titta, det är det, det är det. Titta på det, det kommer, titta, vad är det, vad är det? Titta på det, det kommer, vad är det, det är det. Så svart som tar bort gatan, så svart som tar bort allting, Så svart som man aldrig sett i hela livet, Så sött och svart, så sött och svart, Så svart, som slår ned dörrar, så svart, som slår så kraftigt Och man har inte tid att dra anda i vattnet, Man stänger dörrar och fönster, stänger dörrar och fönster Svart som oturen som dödar och går sin väg, Svart som den svarta olyckan Som gör sin håla där månen inte strålar Svart som bittra frackar som går bland likkistor Annat att bära på axlarna Har det ej, har det ej Men Anselmos hustru ska inte veta Att hon kom för mig, hon är här sedan en timme Och kärlekens enda skäl är själva kärleken, Och stormen från himlen kom i orätta ögonblicket. Vatten man alltid hoppas på som en välsignelse, Vatten som medför olycka, Stiger upp från trappan, stiger upp osaltat, Vatten som förstör fjäll, länder och fäller broar Det är inte åskväder, Utan en bordell, en bordell Men Anselmos hustru drömmar om när havet Tränger in i smala klyftor, drar sig undan och går upp igen Och lakanet blåser upp i vågens grop, Och striden blir så slipprig och djup. Titta på det, det kommer, titta, vad är det, vad är det? Titta på det, det kommer, titta, det är det, det är det. Vatten i täta nålar från himlen, från innertaken, Vatten man tar bilder av Letande efter något annat att förbanna på, Vatten som ett fiskenät, som griper förbipasserande Annat att bära på axlarna Har det ej, har det ej Utanför fönsterväggen vaknar livet igen Som man tar i hand när striden är slut, Såsom den här kärleken, som av rädsla att försvinna Har fått i sig kraften för att kunna förverkligas. Vatten som mot kvällen slutligen drar sig tillbaka, Lågt glider det bland människorna Så oskyldigt som om det inte hör hit, inte hör hit, Kallt som en smärta, hjärtlosa Sötsvarta Annat att ta med sig Har det ej, har det ej Men Anselmos hustru känner vattnet som droppar Från hennes klistrade dräkter, från hennes isdöda hud, I hennes spårvagn åtskiljd från alla slags avstånd, Mitt i tiden som hon nu har i överflöd. Således var den där kärleken utan slutakt, Så praktfull och sann att den kan bedra er. Titta på det, det kommer, titta, vad är det, vad är det? Titta på det, det kommer, titta, det är det, det är det. Titta på det, det kommer, titta, vad är det, vad är det? Titta på det, det kommer, vad är det, det är det. | SULOISENMUSTA Katso, se tulee, katso, millainen se on Katso, se tulee, katso, se on hän, se on hän Katso, se tulee, katso, millainen se on Katso, se tulee, katso, se on hän, se on hän Niin musta, että se vie kadun mennessään, mustempi kuin mikään ennen nähty, niin suloisenmusta, niin musta, että se iskee lujaa ja repii ovet sijoiltaan Tämä ei ole raukeuden vettä, vaan vettä, joka panee sulkemaan ovet ja ikkunat Musta kuin epäonni, joka tappaa ja jatkaa matkaansa Musta kuin kohtalo luolassaan, jonne kuu ei luo valoaan, musta kuin maan uumenten vesi, joka virtaa läpi hautojen Mitään muuta sillä ei ole ottaa ei mitään muuta Mutta Anselmon vaimo ei saa tietää tulleensa minun takiani, kun hän saapui tunti sitten Ja rakkauden ainut peruste on rakkaus, ja taivas on valinnut raivolleen väärän hetken Vesi, odottamaton, vailla kaikkea siunausta, epäonnen vesi, joka kipuaa portaita, suolaton nouseva vesi, vesi, joka halkaisee vuoret ja nielee alleen sillat ja maat Se ei ole sadekuuron vettä, vaan suuri sekasorto Mutta Anselmon vaimo uneksii merestä, kuinka se huuhtoo rannan onkaloita, vetäytyy ja palaa jälleen, ja lakana paisuu aalloksi ja kamppailusta tulee märkä ja syvä Katso, se tulee, katso, millainen se on Katso, se tulee, katso, se on hän, se on hän Vesi niin kuin rankkasade, Joka ryöppyää taivaalta ja valuu pitkin seiniä Valokuvien vesi, joka etsii kätyreitään kirotakseen ne Vesi, joka puristaa lanteita, ohikulkijoiden tonnikalaverkko Mitään muuta hänellä ei ole kantaa olkapäillään Lasimuurien takana elämä herää henkiin ja tarttuu kamppailun laannuttua itseään kädestä kuin tämä rakkaus, jolle menettämisen pelko toi täyttymyksen yhden ainoan päivän ajaksi Vesi, joka muutti päivän yöksi, palaa taas uomiinsa virraten ihmisten jaloissa viattomana kuin mitään ei olisi tapahtunut kylmänä kuin tuska, suloisen mustana, sydämettömänä Mitään muuta sillä ei ole temmata mukaansa ei mitään muuta Ja Anselmon vaimo tuntee veden valuvan pitkin vaatteitaan, jotka ovat liimautuneet ihoon virtana, vailla kaikkea etäisyyttä tässä hetkessä, joka hänellä on jäljellä. Tällainen oli rakkaus, jolla ei ole loppua niin loistava ja niin pettävän tosi Katso, se tulee, katso, millainen se on Katso, se tulee, katso, se on hän, se on hän Katso, se tulee, katso, millainen se on Katso, se tulee, katso, se on hän, se on hän |
