De dödsdömda
Jan HammarlundOriginale | Version française – LES CONDAMNÉS À MORT – Marco Valdo M.I. –... |
DE DÖDSDÖMDA Vid den stora rättegången, efter domen, efter talen, höll de dömdas tysta tankar samspråk i den tysta salen. Sa den ene till den andre: Nu vet ingen hur det går oss. Kanske är det snarast början på ett verk som återstår oss. Dina drag är mycket bleka, vita som den vita glöden, levande som lågor lever, ännu har vi långt till döde. Brinnande och utan fruktan går vi till det bittra sista, brinnande och utan fruktan stiger anden som en gnista. Den kan bäras långt av vinden, genom vidder, tomma, kalla, men där skogen står som torrast ska två heta gnistor falla. | LES CONDAMNÉS À MORT Au grand tribunal, Après la sentence de mort, Les condamnés parlent De ce qui les attend encore. L’un dit alors à l’autre : Personne ne sait ce qui nous incombe, Peut-être est-ce le début seulement D’une aventure qui nous attend. Tes joues sont blanches, Comme la braise ardente Vives comme la flamme, La mort a du temps encore. Étincelants, audacieux et fiers Nous nous en allons sans honte, Étincelants, audacieux et fiers. L’âme brille et ensuite, monte. Dans l’espace vide et glacé Par les vents transportés, Là où le bois est plus cassant Jaillissent deux rayons ardents, Où le bois est plus cassant Jaillissent deux rayons ardents. |