Originale | Traduzione finlandese 2 / Finnish translation 2 / Traduction... |
TOMTEN | TONTTU |
| |
Midvinternattens köld är hård, | Tuima talven on pakkanen, |
stjärnorna gnistra och glimma. | tähdet kiiluvat yössä. |
Alla sova i enslig gård | Kansa kartanon hiljaisen |
djupt under midnattstimma. | nukkuu jo, uupunut työssä. |
Månen vandrar sin tysta ban, | Verkkaan vaeltaa kiekko kuun, |
snön lyser vit på fur och gran, | lunta täynnä on oksat puun. |
snön lyser vit på taken. | Kattojen päällä on lunta, |
Endast tomten är vaken. | tonttu ei vaan saa unta. |
| |
Står där så grå vid ladgårdsdörr, | Ometan ukselle vaiti jää |
grå mot den vita driva, | harmaana hankea vasten, |
tittar, som många vintrar förr, | kuuta taivaalla tirkistää |
upp emot månens skiva, | tuttuna vanhain ja lasten, |
tittar mot skogen, där gran och fur | katsoo muuria hongiston |
drar kring gården sin dunkla mur, | takana nukkuvan kartanon, |
grubblar, fast ej det lär båta, | pohtien iäti uutta |
över en underlig gåta. | ongelman salaisuutta. |
| |
För sin hand genom skägg och hår, | Kouransa partaan ja tukkaan vie, |
skakar huvud och hätta - | puistaa päätä ja hilkkaa: |
»nej, den gåtan är alltför svår, | "Ei, tämä pulmista vaikein lie, |
nej, jag gissar ej detta» - | ei, tämä järkeä pilkkaa." |
slår, som han plägar, inom kort | Heittää, niin kuin jo kiire ois, |
slika spörjande tankar bort, | moiset pulmat ja mietteet pois, |
går att ordna och pyssla, | lähtee toimeen ja työhön, |
går att sköta sin syssla. | lähtee puuhiinsa yöhön. |
| |
Går till visthus och redskapshus, | Aitat tutkii hän peljäten |
känner på alla låsen - | lukkojen auki jäävän - |
korna drömma vid månens ljus | lehmät lehdoista uneksien |
sommardrömmar i båsen; | torkkuvat oljilla läävän. |
glömsk av sele och pisk och töm | Ruuna myös unen heinää syö, |
Pålle i stallet har ock en dröm: | suitset ja siimat ei selkään lyö. |
krubban han lutar över | Seimeensä saa se tuohon |
fylls av doftande klöver; - | tuoreen ja tuoksuvan ruohon. |
| |
Går till stängslet för lamm och får, | Lampaat ja vuonat karsinaan |
ser, hur de sova där inne; | makuulle jättää ukko. |
går till hönsen, där tuppen står | Kanatkin nukkuvat orsillaan, |
stolt på sin högsta pinne; | ylinnä ylpeä kukko. |
Karo i hundbots halm mår gott, | Koppiinsa Vahti vainun saa, |
vaknar och viftar svansen smått, | nousee ja häntää heiluttaa, |
Karo sin tomte känner, | tonttu harmajanuttu |
de äro gode vänner. | Vahdille kyllä on tuttu. |
| |
Tomten smyger sig sist att se | Pirttiin puikkii hän nähdäkseen |
husbondfolket det kära, | isäntäväkensä oivan |
länge och väl han märkt, att de | tietäen heidän siunanneen |
hålla hans flit i ära; | tonttunsa työn ja hoivan. |
barnens kammar han sen på tå | Sitten hiipii hän lasten luo |
nalkas att se de söta små, | nähdäkseen vesat hennot nuo. |
ingen må det förtycka: | Ken sitä kummeksis juuri, |
det är hans största lycka. | hälle se onni on suuri. |
| |
Så har han sett dem, far och son, | Halki sukujen vaihtuvain |
ren genom många leder | seuras hän ihmeellistä |
slumra som barn; men varifrån | näkyä pienten nukkujain - |
kommo de väl hit neder? | mistä he saapuivat, mistä? |
Släkte följde på släkte snart, | Polvi varttui ja ahkeroi, |
blomstrade, åldrades, gick - men vart? | vanheni, lähti - mut minne, oi? |
Gåtan, som icke låter | Ongelma eessä on jälleen, |
gissa sig, kom så åter! | selvittämättä tälleen. |
| |
Tomten vandrar till ladans loft: | Viimein jää ladon parveen hän, |
där har han bo och fäste | siellä hän vartoo kesää |
högt på skullen i höets doft, | tuoksussa heinän lämpimän |
nära vid svalans näste; | lähellä pääskysen pesää. |
nu är väl svalans boning tom, | Vaikka pääsky nyt poissa on, |
men till våren med blad och blom | kukkiin noustessa nurmikon |
kommer hon nog tillbaka, | saapuu se tänne varmaan |
följd av sin näpna maka. | seurassa puolison armaan. |
| |
Då har hon alltid att kvittra om | Silloin se laulaa ja tirskuttaa |
månget ett färdeminne, | matkamuistoja tieltä, |
intet likväl om gåtan, som | mutta ei tunne ongelmaa, |
rör sig i tomtens sinne. | näin joka vaivaa mieltä. |
Genom en springa i ladans vägg | Seinän raosta paistaa kuu |
lyser månen på gubbens skägg, | vanhuksen rintaan heijastuu, |
strimman på skägget blänker, | kuunsäde kimaltaa partaan |
tomten grubblar och tänker. | tontun miettivän, hartaan. |
| |
Tyst är skogen och nejden all, | Vaiti metsä on lintuineen, |
livet där ute är fruset, | luonnon mahlat on jäässä, |
blott från fjärran av forsens fall | koski vain ihan hiljalleen |
höres helt sakta bruset. | pauhaa matkojen päässä. |
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, | Tonttu lumoissa kuutamon |
tycker sig höra tidens ström, | kuulevinaan ajan virtaa on, |
undrar, varthän den skall fara, | miettii, minne se vienee, |
undrar, var källan må vara. | missä sen lähde lienee. |
| |
Midvinternattens köld är hård, | Tuima talven on pakkanen, |
stjärnorna gnistra och glimma. | tähdet kiiluvat yöhön, |
Alla sova i enslig gård | kansa kartanon hiljaisen |
gott intill morgontimma. | nukkuu aamuun ja työhön. |
Månen sänker sin tysta ban, | Verkkaan laskee jo kiekko kuun, |
snön lyser vit på fur och gran, | lunta täynnä on oksat puun. |
snön lyser vit på taken. | Kattojen päällä on lunta, |
Endast tomten är vaken. | tonttu ei vaan saa unta. |