De dödsdömda
Jan HammarlundI condannati a morte | |
DE DÖDSDÖMDA Vid den stora rättegången, efter domen, efter talen, höll de dömdas tysta tankar samspråk i den tysta salen. Sa den ene till den andre: Nu vet ingen hur det går oss. Kanske är det snarast början på ett verk som återstår oss. Dina drag är mycket bleka, vita som den vita glöden, levande som lågor lever, ännu har vi långt till döde. Brinnande och utan fruktan går vi till det bittra sista, brinnande och utan fruktan stiger anden som en gnista. Den kan bäras långt av vinden, genom vidder, tomma, kalla, men där skogen står som torrast ska två heta gnistor falla. | I CONDANNATI A MORTE Presso il grande tribunale dopo la sentenza a morte stan parlando i condannati col pensiero della corte Disse allora l'uno all'altro: Nessun sa quel che ci spetta, forse questo è sol l'inizio di un'impresa che ci aspetta. Le tue guance sono bianche, come braccio ardente e forte vive son come la fiamma, tempo ancora c'è alla morte Sfavillanti, audaci e fieri ce ne andiamo a fine d'onta, sfavillante, audace e fiero brilla l'animo e poi monta. Per lo spazio vuoto e il gelo trasportate con i venti, dove il bosco è più secco cadran due scintille ardenti, Dove il bosco è più secco cadran due scintille ardenti. |