Originale | Traduzione finlandese / Finnish translation / Traduction finnoise... |
OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA | LUOSSAN KERJÄLÄINEN |
| |
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, | Luossan kerjäläisen ympärillä väki piirissä |
och vid lägerelden hörde de hans sång. | tulen loimutessa häntä kuunteli. |
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, | Kerjäläisistä ja ihmeistä ja kulkijoista maan, |
och om sin längtan sjöng han hela natten lång: | kaipuustaan hän lauloi koko pitkän yön. |
| |
»Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, | »On jotain tuolla puolen vuorten, kukkasten ja laulun, |
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. | jotain tuolla puolen tähden, tämän kuuman sydämen. |
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: | Kuulkaa, jokin kiertää kuiskaa, mua kutsuen se pyytää: |
"Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!" | "Tule luoksemme, ei sua varten ole tämä maa." |
| |
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, | Olen kuullut aallon levollisen nousun rannalle |
om de vildaste havens vila har jag drömt. | ja villin meren nähnyt tyynenä |
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, | ja mielessäni rientänyt päin avaria maita, |
där det käraste vi kände skall bli glömt. | missä kaikki meille rakkain unohtuu. |
| |
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, | Tähän villiin kaipaukseen meidät äidit synnyttivät, |
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. | ja synnystä murheen nousi ensi huutomme. |
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, | Kukkuloilla, niityillä me päivät temmelsimme |
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. | milloin perhosina, jumalina, kerjäläisinä. |
| |
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, | Kun mä istuin hänen kanssaan, jonka sydän on kuin mun, |
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, | pehmein käsin järjesti hän pesäämme. |
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, | Kuulin sydämeni huudon: Omista et omaaskaan - |
och jag fördes bort av anden att få ro. | ja henkeni mun vihdoin rauhan sai. |
| |
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, | Kaipaamani kätketty on kauas yön hämäryyteen, |
och min rätta väg är hög och underbar. | ja mun tieni on niin ylväs, ihana. |
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: | Ja kesken melun tekee mieleni mun Herraa rukoilla: |
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!" | "Ota maallinen pois, tahdon vain sen salatun." |
| |
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, | Seuraa, veli, taakse vuorten, kulje virtaa viileää. |
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. | Siellä meri hiljaa uinailee vuorten vuoteessa. |
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, | Jossain tuolla puolen taivaan koti on, veljeni, |
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. | missä kultakaste peittää vaippaansa. |
| |
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, | Anna mustan, kylmän veden poskiani vilvoittaa. |
må vi vara mil från livet innan morgonen är full! | Oi, jos kauas ehtisimme ennen aamunkoittoa. |
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda | Enhän ollut tästä maailmasta, tuskaa loputonta |
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. | kärsin levotonna aina vuoksi kuuman rakkauden. |
| |
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, | Luona simpukkaisen merenrannan ruusuportti on, |
där i vila multna vraken och de trötta män få ro. | jossa hylyt maatuvat ja uupuneilla rauha on. |
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga | Siellä jousten kaiun lailla soivat laulut ylistyksen |
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.« | noille ikuisille lapsille suuren autuuden.« |