Omkring tiggarn från Luossa

Dan Andersson

Originale	Traduzione inglese / English translation / Traduction anglaise...
OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA	THE BEGGAR FROM LUOSSA
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,	From Luossa came a beggar singing to the village folk.
och vid lägerelden hörde de hans sång.	Round the watch fire they lingered while he sang
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,	Songs of pilgrims and of beggars, of wondrous, wondrous things
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:	And of his yearning did he sing the whole night long.
»Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,	»There is something beyond mountains, beyond stars and all the blossoms,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.	Something, too, behind my song, behind this burning heart of mine.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:	Listen - something goes and whispers, goes and lures me and beseeches
"Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!"	"Come to us, for earth below is not the kingdom that is thine!"
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,	I have listened to the lapping of waves upon the shore,
om de vildaste havens vila har jag drömt.	I have dreamed that the wildest seas were calm and still.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,	And in spirit I have hurried to that contourless land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.	Where the dearest we have known we'll know no more.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,	To a wild, eternal longing were we born of ash-pale mothers,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.	And from travail, anxious, painful, rose our first, our wailing cry
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,	Were we tossed on plain and hillside, just to tumble round and frolic,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.	Then we played at elk and lion, beggar, God and butterfly.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,	Did I sit beside her, silent, she whose heart was as my own,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,	Did she tend our home with soft and gentle hands,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,	Loudly was my own heart shouting, "What you own there is not yours!"
och jag fördes bort av anden att få ro.	And my spirit drove me onward to find peace.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,	What I love is lying yonder, lies concealed in dusky distance,
och min rätta väg är hög och underbar.	And my rightful way leads high to wonders there.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:	In this clamor I am tempted to beseech Him, "Lord, O Master,
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!"	Take all earth away, for own I will what no one, no one has."
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,	Join me, brother, beyond mountains with their still and cooling rivers,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.	Where the sea is slow to slumber in its peak-encircled bed.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,	Somewhere far beyond the heavens lies my home, have I my mother
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.	In a gold-besprinkled vapor, in rose-tinted mantle clad.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,	May the black and brackish waters cool our cheeks with fever reddened,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!	May we be from life far distant where the morning is awake
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda	Never was I one with this world, and unending tribulation
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.	Suffered, restless, unbelieving, suffered from my burning heart.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,	On a seashore sown with cockles stands a gate with roses laden,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.	Where in slumber, vagrants perish and all weary souls find peace.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga	Song is never heard resounding, viols never echo, ringing
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.«	Under arches where forever cherubs of salvation dwell.«