Duncan Brady

Björn Afzelius

Originale	English translation by Ceil Herman
DUNCAN BRADY	DUNCAN BRADY
Polisman Duncan Brady kunde inte komma ihåg	Police Officer Duncan Brady couldn't remember
om han började i kåren -70 eller -72.	if he joined the Police Corps in 1970 or 1972.
Det kändes som om åren hade börjat flyta ihop,	It felt as if the years had begun to flow together.
och det var längese'n han tyckte att han fick nå't vettigt gjort.	and it was long ago he thought he had done something sensible.
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv:	He sat in his patrol car and muttered to himself:
"Jag borde slutat för längese'n."	“I should have quit long ago.”
Tju'fem år på Manhatten, först till fots och se'n i bil,	Twenty five years in Manhattan, first on foot and then by car,
var som en ändlös vandring i en tunna full med skit.	it was like an endless wandering in a barrel full of shit.
Han kände inte längre någon glädje i sitt jobb,	He no longer felt any happiness in his job,
för hur polisen än försökte så gick brottsligheten opp.	for though the police tried, crime increased.
Han stanna' sin patrullbil och tänkte för sej själv:	He stayed in his patrol car and thought to himself:
"Vi har förlorat för längese'n."	"We (the police) have lost a long time ago."
Polisman Duncan Brady tog en kaffe på det fik	Policeman Duncan Brady took a coffee at the cafe
där han fikat varje kväll i tjänst i drygt halva sitt liv.	where he took his break every night in duty for approximately half his life
Han segla' mot negressen bakom disken, där hon stod	He sailed past the black woman behind the counter, where she stood
och sköljde glas och koppar som hon alltid hade gjort.	and washed the glasses and cups the way she had always done.
Han tänkte: "Hon har aldrig nån'sin haft en ledig kväll;	He thought: "She has never had a free night;
Hon borde slutat för längese'n."	She should have quit long ago.”
Han titta' ut mot gatan, och den drägg som levde där.	He looked out at the street, and those bums who lived there.
Hit vallfärdade dom som måste stilla nå't begär.	This is where they came to subdue their desire.
Det stod langare och hallickar och horor överallt,	There stood drug pushers and pimps and whores everywhere,
och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt.	and in the gutters lay drunkards and ragamuffins who starved.
Han tänkte: "42:a Gatan är ett jävla träsk.	He thought: "42nd Street is a fucking swamp.
Dom borde sprängt den för längese'n."	They should have blown it up a long time ago.”
Duncan Brady hade hustru och en son på nitton år.	Duncan Brady had a wife and a 19 year old son.
Hans fru hade en älskare som hon träffa' då och då.	His wife had a lover who she met with now and then.
Men det rörde inte Brady, han var less på kärringen	But Brady didn’t care, he was fed up with her
för hon tjatade från det hon vakna' upp på morgonen.	For she nagged him from the moment when she woke in the morning.
Han skakade på huvudet och viska' för sej själv:	He shook his head and whispered to himself:
"Jag borde skilt mej för längese'n."	"I should have left her long ago."
För Brady var hans ende son en främling i hans liv.	Brady's only son was like a stranger in his life.
Så blir det när man inte hinner ge sin unge tid.	That's the way it is when one has no time to give his youngster.
Om den ene går till jobbet när den andre går i säng	If one goes to his job while the other goes to bed
så ser man först i efterhand hur tiden far iväg.	one can only see in hindsight how time passes by.
Han knäppte uniformsjackan och sucka' för sej själv:	He buttoned his uniform jacket and sighed to himself:
"Han gled ifrån mej för längese'n."	"He slipped away from me long ago."
Duncan Brady reste sej försiktigt för sin onda rygg,	Duncan Brady stood up carefully because of his painful back,
Och knalla' in på muggen för att lätta på sitt tryck.	and popped in quickly into the restroom to ease the pressure.
Men just som han var färdig så hörde han ett skrik	But just as he was finished, he heard a scream
från baren, och ett ljud som om nå'n krossade porslin.	from the bar, and a sound like porcelain breaking.
Han lösgjorde revolvern? och väste för sej själv:	He took his gun and hissed to himself:
"Här borde hänt nå't för längese'n."	“Something should have happened here long ago.”
I baren stod två ynglingar i mask och grova skor,	In the bar stood 2 young men with masks and coarse shoes,
På golvet kröp negressen runt i pölar av sitt blod.	On the floor the black woman crept around in a puddle of her blood.
Den längre utav rånarna fick syn på Brady först.	The taller of the robbers saw Brady first.
Så han höjde sin pistol och siktade mot snutens bröst.	So he raised his gun and then aimed at the policeman's chest.
Men Brady sköt direkt, och sedan sköt han om igen;	But Brady shot direct and then he shot again;
Han hade lärt sej för lenge se'n.	He had learned how long ago.
När ambulanserna kom fram till fiket var allting försent;	When the ambulance came to the cafe, everything was too late;
Två vita unga män och en negress fanns inte mer.	Two white men and a black woman were no longer alive.
Och snart var baren fylld av journalister och polis,	And soon the bar was filled with journalists and police.
Men Brady ville inte säja nå't om tragedin.	But Brady didn't want to say anything about the tragedy.
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv;	He sat in his police car and muttered to himself;
"Jag borde slutat för längese'n."	"I should have quit long ago."
För vad ingen annan visste var att Bradys egen grabb	For what no one knew was that Brady's own son
var en av dom som doldes bakom rånarmaskerna.	was one of those hidden behind the robbers mask.
Han såg det när man hade dragit av dom huvorna,	He saw it when they took off the hoods,
och befälet fråga' Brady om han kände mördarna.	and the commanding officer asked Brady if he knew the murdered ones.
Då nickade han sorgset mot den ene ynglingen:	He nodded sadly toward one of the young men:
"Han var en jag kände för längese'n."	"He was one I knew a long time ago."