Via della Povertà [versioni modificate e versione da album], incl. Desolation Row by Bob Dylan
Fabrizio De AndréVIA DELLA POVERTA' - Versione da studio e album. | |
DOM ENSLIGAS ALLE Dom säljer bilder på dom hängda och alla gator har stängts av Sjömännen har gjort sej vackra Nu är cirkusen i stan In kommer bödlarnas ombud Han är bländad av succé Han har sin ena hand om lindanserskan och den andra i sitt skrev Kravallpolisen skruvar på sej dom ska snart ta plats på scen Vi kan se det när vi kikar ut från Dom ensligas allé För Askungen är allting så enkelt Hon säger, en efter en blir vi två Sen putar hon med läpparna för att se ut som Brigitte Bardot In kommer Romeo och stönar du är väl min, så vitt jag förstår Men nån säger, du är i fel pjäs, grabben Det är bäst du går Och det enda ljud som återstår när ambulansen har ta’tt honom med är Askungen som sopar upp på Dom ensligas allé Stjärnorna har nästan försvunnit och månen har gått i moln Den siande zigenerskan har redan slått ihop sitt stånd Alla utom Kain och Abel och Ringaren i Notre Dame jagar efter kärleken eller tycker att det är för varmt Den barmhärtige samariten har gjort sej redo för entré Han ska gå på maskerad ikväll på Dom ensligas allé Ofelia står vid mitt fönster Hon gör mej så nervös För fast hon bara är tjugofyra så är hon redan en gammal mö För henne är döden romantisk och livet blott ett sken Religion är hennes levebröd men hennes synd är livlöshet Och fast hon vänder sej mot himmelen som om ett underverk ska ske så sneglar hon allt oftare mot Dom ensligas allé Einstein, förklädd till Robin Hood med sina minnen i en kass gick förbi här för en timme sen med sin vän, en munk i svart Han stirra’ så fruktansvärt hotfullt när han bad om en cigarrett Sen deklamera’ han ur alfabetet innan han slog till reträtt Man skulle inte tro det nu men han var känd för längesen för att va mästare på el.fiol på Dom ensligas allé Doktor Vis bevarar världen i en väl förseglad box som hans anemiska adepter försöker dyrka opp Hans assistent, en dam på dekis med arsenik i portmonnän har en lapp där hon har skrivit Ha misskund med hans själ Sen spelar dom på bambuflöjt och man kan höra minsta fel ifall man lutar sej tillräckligt ut mot Dom ensligas allé Vid timmarna runt midnatt går agenterna sin rond för att fånga in dom stackare som råkar veta mer än dom Dom tar dom till fabriken där dom ställs vid en maskin medan doktorer kollar pulsen efter att ha injicerat fotogen som bärs ner till dom från slotten av försäkringsmän in spe som ska se till att ingen smiter bort till Dom ensligas allé På andra sidan gatan har dom gjort sej färdiga för fest Fantomen ifrån Operan är perfekt förklädd till präst Dom matar Casanova med tesked för att återge honom hans mod Sen ska dom skära ut hans hjärta efter att ha kvävt honom med ord Och Fantomen svär åt flickorna och säger, kom, ska ni få se Nu ska Casanova sota för Dom ensligas allé Till nytta bara för Neptunus styr Titanic mot sitt mål medan alla står och skriker vems sida står du på På kommandobryggan brottas T.S. Elliot och Ezra Pound medan calypsobandets sångerskor strör rosor på varann vid fönstren ut mot havet där sjöjungfrurna ler och ingen bryr sin hjärna med Dom ensligas allé Jo, jag fick ditt brev i förrgår just när taket störta’ in När du frågar hur jag har det ska det va nån sorts skämt Och alla mänskorna, du nämner jo, jag minns dom fall för fall Men jag fick ändra deras ansikten och ge dom alla nya namn Men jag läser lite dåligt nu så skicka inga flera brev ifall du inte skickar dom ifrån Dom ensligas allé | Il Salone di bellezza in fondo al vicolo è affollatissimo di marinai prova a chiedere a uno che ore sono e ti risponderà "non l'ho saputo mai". Le cartoline dell'impiccagione sono in vendita a cento lire l'una il commissario cieco dietro la stazione per un indizio ti legge la sfortuna e le forze dell'ordine irrequiete cercano qualcosa che non va mentre io e la mia signora ci affacciamo stasera su Via della povertà. Cenerentola sembra così facile ogni volta che sorride ti cattura ricorda proprio Bette Davis con le mani appoggiate alla cintura. Arriva Romeo trafelato e le grida "il mio amore sei tu" ma qualcuno gli dice di andar via e di non riprovarci più e l'unico suono che rimane quando l'ambulanza se ne va è Cenerentola che spazza la strada in via della Povertà. Mentre l'alba sta uccidendo la luna e le stelle si son quasi nascoste la signora che legge la fortuna se n'è andata in compagnia dell'oste. Ad eccezione di Abele e di Caino tutti quanti sono andati a far l'amore aspettando che venga la pioggia ad annacquare la gioia ed il dolore e il Buon Samaritano sta affilando la sua pietà se ne andrà al Carnevale stasera in via della Povertà. I tre Re Magi sono disperati Gesù Bambino è diventato vecchio e Mister Hyde piange sconcertato vedendo Jeckyll che ride nello specchio. Ofelia è dietro la finestra mai nessuno le ha detto che è bella a soli ventidue anni è già una vecchia zitella la sua morte sarà molto romantica trasformandosi in oro se ne andrà per adesso cammina avanti e indietro in via della Povertà. Einstein travestito da ubriacone ha nascosto i suoi appunti in un baule è passato di qui un'ora fa diretto verso l'ultima Thule, sembrava così timido e impaurito quando ha chiesto di fermarsi un po' qui ma poi ha cominciato a fumare e a recitare l'A B C ed a vederlo tu non lo diresti mai ma era famoso qualche tempo fa per suonare il violino elettrico in via della Povertà. Ci si prepara per la grande festa c'è qualcuno che comincia ad aver sete il fantasma dell'opera si è vestito in abiti da prete sta ingozzando a viva forza Casanova per punirlo della sua sensualità lo ucciderà parlandogli d'amore dopo averlo avvelenato di pietà e mentre il fantasma grida tre ragazze si son spogliate già Casanova sta per essere violentato in via della Povertà. E bravo Nettuno mattacchione il Titanic sta affondando nell'aurora nelle scialuppe i posti letto sono tutti occupati e il capitano grida "ce ne stanno ancora", e Ezra Pound e Thomas Eliot fanno a pugni nella torre di comando i suonatori di calipso ridono di loro mentre il cielo si sta allontanando e affacciati alle loro finestre nel mare tutti pescano mimose e lillà e nessuno deve più preoccuparsi di via della Povertà. A mezzanotte in punto i poliziotti fanno il loro solito lavoro metton le manette intorno ai polsi a quelli che ne sanno più di loro, i prigionieri vengon trascinati su un calvario improvvisato lì vicino e il caporale Adolfo li ha avvisati che passeranno tutti dal camino e il vento ride forte e nessuno riuscirà a ingannare il suo destino in via della Povertà. La tua lettera l'ho avuta proprio ieri mi racconti tutto quel che fai ma non essere ridicola non chiedermi "come stai", questa gente di cui mi vai parlando è gente come tutti noi non mi sembra che siano mostri non mi sembra che siano eroi e non mandarmi ancora tue notizie nessuno ti risponderà se insisti a spedirmi le tue lettere da via della Povertà. |