Il ragazzo della via Gluck
Adriano Celentano| La Via Gluck diventa “Strada Felice” nella versione svedese di ... | |
TAR AND CEMENT The town I came from was quiet and small we played in the meadows where the grass grew so tall in summer the lilacs would grow everywhere the laughter of children would float in the air And I can see it all so clearly now still going on Yes, I can see it oh so clearly now though all of it's gone As I grew older I had to roam far from my family, far from my home into the city, where lives can be spent lost in the shadows of tar and cement. In to the city where I had my eye on all the pleasures that money can buy And every night I'd sit alone and learn what loneliness meant up in my rented room above a world of tar and cement. Each day I'd wake up and look at the sky think of the meadows where I used to lie then I'd remember all of that's gone you're in the city, you better push on get what you came for, before it's too late get what you came for, the meadows can wait. So every night I'd sit alone and learn what loneliness meant up in my rented room above a world of tar and cement. Many years later, tired at last I headed for home to look for my past I looked for the meadows, there wasn't a trace six lanes of highway had taken their place where were the lilacs and all that they meant nothing but acres of tar and cement. Yet I can see it there so clearly now where has it gone? Yes I can see it there so clearly now where has it gone? Where are the meadows? (tar and cement) Where are the lilacs? (tar and cement) And where is the tall grass? (tar and cement) The laughter of children? (tar and cement) Nothing but acres (tar and cement) Acres and acres (tar and cement)... | LYCKLIGA GATAN Minnena kommer så ofta till mig nu e' allt borta jag fattar det ej Borta e' huset där murgrönan klängde borta e' grinden där vi stod och hängde Lyckliga gata du som varje dag hörde vårt glam En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram Lyckliga gatan du finns inte mer du har försvunnit med hela kvartért Tystnat har leken tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat fördärvat och skändat Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång lika förunderlig och skön som den vi hört en gång Ja allt är borta det e' bara så Ändå så vill jag nog inte förstå att min idyll som ju alla vill glömma nu e' en dröm som jag en gång fått drömma Allting är borta huset och linden och mina vänner skingrats för vinden Lyckliga gata det är tidens som här dragit fram Du fått ge vika nu för asfalt och för macadam Lyckliga gatan du finns inte mer du har försvunnit med hela kvartért Tystnat har leken tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat fördärvat och skändat Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång lika förunderlig och skön som den vi hört en gång |
