Den Himmelska Fridens Torg
Björn Afzelius| Original | English translation / Traduzione inglese / Engelsk översättning /... |
| DEN HIMMELSKA FRIDENS TORG Som alla barn läste jag sagor, och jag älskade dom ifrån Kina; Jag tyckte dom var så exotiska och erotiska. Dom frammana' bilder av skönhet, dom förmedlade dofter och smaker, och namnen på platser och människor där var så vackra. Och det vackraste namnet av alla var Den Himmelska Fridens Torg. Så läste jag Kinas historia, om dess kejsare och dynastier, om dess tänkare och filosofer och despoter. Och jag bländades av denna kunskap, denna strävan efter förfining som, när andra kulturer fick böja sej, kunde höja sej. Och symbolen för denne förfining blev Den Himmelska Fridens Torg. Men framstegen byggdes på träldom, för flertalet levde i armod; Bara fåtalet fick kultivera sej och beleva sej. Detta födde Den Väldiga Striden mellan herrarna och deras trälar. Och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde. Och han svor att en dag skulle segern nå Den Himmelska Fridens Torg. Och Solen gick upp över Kina, Den Nya Tiden var inne. Och dom som var vana att foga sej kunde skola sej. För ingen var mer än nå'n annan, och alla var till för varandra. Och folket och ledarna talade om samma framtid när dom årligen firade segern på Den Himmelska Fridens Torg. Men tiderna ändrades åter, snart var man tillbaks vid det gamla, för dom åldriga ledarna fjärmade sej ifrån folket. Men dom unga, som lärt sej att tänka och tala och läsa och skriva, gick ut, som dom lärt sej, och påminde alla löften. Men löftena dränktes i blodet på Den Himmelska Fridens Torg. Jag sitter och bläddrar i sagor som jag läste när livet var enkelt, då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda. Och jag ser upp mot stjärnan i öster, och jag upptäcker att den har slocknat; Jag förstår den så väl, det finns ingenting mer den vill lysa på. För det råder ett isande mörker på Den Himmelska Fridens Torg. | TIANANMEN SQUARE Like all children I read stories and I loved those from China. I thought they were so exotic and erotic. They evoked a picture of beauty, they conveyed smells and tastes, and the names of the people and places there were so beautiful. But the lovliest name of all was Tiananmen Square. So I read about China's history, about the emperors and dynasties, about the thinkers, and philosophers and despots. And I was dazzled by their knowledge, their striving for elegance like when other cultures bowed, they could emerge. and the symbol of that elegance was Tiananmen Square. But progress was built on slavery, because the majority lived in poverty. Only the few got cultured and well-mannered. The Mighty War was born between the lords and their slaves, and at the head of the masses there was a son of a farmer. And he swore that one day victory would reach Tiananmen Square. And the Sun rose up over China, The New Time was there, and those who were used to submitting could teach themselves. Because no one was more than any other, and everyone was for each other, and the people and leaders spoke about the same future when they annually celebrated the victory of Tiananmen Square. But the times changed, soon they were back to the old times Because those older leaders distanced themselves from the people. But the young ones, who learned to think and talk and read and write, went out, as they had learned, and reminded about all the promises. But the promises were drowned in blood on Tiananmen Square. I sit and turn the pages of the stories which I read when life was simple, Then princesses were beautiful and kings were wise and good. And I look up at the stars in the east, and I discover they have gone out. I understand so well, there is nothing more to shine upon. Because there exists an icy darkness on Tiananmen Square. |
