Песня o земле
Vladimir Semënovič Vysotskij / Владимир Семёнович Высоцкий| Versione finlandese di Taisto Summanen (da Teedrill) | |
| SÅNG OM JORDEN Nej, säg inte att jorden har dött, att man inte kan så eller skörda för hon har bara gömt sig en tid hon har burit en blodig börda. Hon är sargad och svartnad av sorg och besudlad av krigarhorden men man tar inte sältan ur havet och man tar inte modern ur jorden. Hon är uppgrävd och sprängd och bränd men hon är inte död, hon är sårad och hon sörjer med människosorg och gråter med människotårar. Men hon väntar, hon uthärdar allt räkna inte vår jord till de döda. I Hon ska klä sig i blommor och grönt, hon ska älska och växa och föda. Hon ska sjunga sin jordiska sång fast hon ännu är skändad och skövlad för jorden är människans själ och kan inte förtrampas av stövlar. | LAULU MAALLE Kuka väittää, on murhattu maa? Enää koskaan ei kukka tee terää. Älkää uskoko, maa odottaa. Maa on uupunut, pian taas se herää. Ei,ei palanut poroksi maa, se on murheesta mustaksi tullut. Kuka merta ei voi ammentaa, tappaa maaemon voivat vain hullut. Koskaan laske sen haavoja et, etkä tajua miten voi sietää helvetilliset kärsimykset, jotka maan hermot revityt tietää. Maa ei huuda, ei maa vaikeroi, sydän povessa maan yhä sykkää. Kuka sanoikaan etteivät soi enää laulut ja maa on nyt mykkä? Maa laulaa, maa elävä on. Suurta riemua purkaa tää pallo. Maa on sielumme kuolematon, jota saapas ei hengiltä tallo. Maa on sielumme kuolematon, jota saapas ei hengiltä tallo. |
