Охота на волков
Vladimir Semënovič Vysotskij / Владимир Семёнович Высоцкий| Versione svedese da questa pagina: | |
| DIE WOLFSJAGD | VARGJAKTEN |
| Vor schweißnasser Kraft reißen singend die Sehnen, Ist dasselbe wie gestern und den Tag davor, - Sie haben mich wieder in ihrem umfähnten Kessel Und hetzten mich lechzend zum wehenden Tor! | Strupen brinner. Jag springer, springer men idag är allt som igår. De har oss i fällan, de har oss i fällan. Vi springer i cirkel, i blodiga spår. |
| Hinter stämmigen Bäumen lauern Gewehre, Von Schatten verborgen die Jäger steh'n dort, - Auf dem Schnee - das agonische Treiben der Wölfe, Zum lebenden Ziele geworden winseln sie in einem fort. | De lyfter bössorna, de skrattar och siktar och luften stinker av blod och bly. Vargarna snavar. Vargarna stupar. Vi kan inte hugga. Vi kan inte fly. |
| Das ist die Wolfsjagd; die Jagd auf Wölfe - Die grauen Räuber, lautlos und schnell! Mordlüstern und gereizt bellen der Treiber, - Der Schnee trieft blutend über das weiße Fell. | De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna, och snön är röd som deras flaggor av vårt blod. |
| Das ungleiche Spiel - es tobt weiter und weiter, Die Mörder sind ruhig, mache lächeln sogar - Die Lappen begrenzen rotwehend die Freiheit, Das Winseln wird still, fast unhörbar und rar. | Kampen är ojämn. De skjuter ur bakhåll och ingen darrar på handen idag. De stänger vår frihet med röda flaggor de känner vargarna och vargarnas lag |
| Der Wolf ist stets der Tradition verhaftet, - Als blinder Welpe schon sog's aus der Milch: Nicht hinter die Fahnen! Nicht dahinter! Das Unbekannte - wie ein schwarzer Kelch. | de vet att vi alltid följer flocken att när vi var ungar och mor gav oss di så fick vi i oss med modersmjölken att röda flaggor går ingen förbi! |
| Refrain | De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod. |
| Wir fletschen die Zähne und spannen die Sehnen - Warum diese Flucht, blind uns'rem Leitwolfe nach? Sie knallen uns ab, doch anstatt uns zu wehren, Ertragen wir stur diese blutige Schmach. | Våra ben är snabba. Och käftarna starka så svara mig, ledarvarg, svara mig du, varför låter vi oss hetsas och slaktas varför lyder vi flockens tabu? |
| Nein, - wir können, wir dürfen nicht anders! Und nun läuft die Zeit auch für mich: Der Jäger hebt an, es durchzückt seine Glieder, - Die Züge erkalten, nachdem fast ein Lächeln entwich. | Vi kan inte, får inte bryta mot lagen. Min stund är inne. Jag blundar när han som ska bli mitt öde ler och lyfter sitt blanka gevär. |
| Refrain | De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod. |
| Abgestreift ist das dumme Gehorsam, - Denn die Freiheit gebietet mir: Spring! Und hinter mir - ihre wütenden Rufe - Bin wohl der erste, der durch die Lappen ging!.. | Jag vägrade lyda. Jag sprang igenom. Jag trotsade flaggorna och bröt mig ut. Min livstörst var starkare än flockens lagar, nu hör jag jägarns förvånade tjut |
| Vor schweißnasser Kraft reißen singend die Sehnen, Doch nichts ist wie gestern und den Tag davor, Sie haben mich wieder in ihrem umfähnten Kessel - Nur schnelle ich diesmal meiner Freiheit empor! | och strupen brinner, jag springer, jag springer men allt är inte idag som igår I jag var i fällan, men bröt mig ur den och utan byte får jägarna stå. |
| Refrain | De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod. |
