Canto nomade per un prigioniero politico
Banco Del Mutuo Soccorso| Svensk version / Versione svedese / Swedish version / Version... | |
| CANTO NÓMADA PARA UN PRISIONERO POLÍTICO En estos días, cierto, es otoño en nuestra tierra Dulce Marta, Marta mía... Recuerdo el heno y tus caballos de Normandía, Éramos libres, ¡libres! En la pared, imagenes goteantes humedad, Manchas sin libertad, Escucha, Marta, en este extraño otoño Tus caballos gritan, chillan, ahora encadenados ya. ¿Qué decir?Ahogar, encerrado aquí, ¿por qué ? Prisionero por la idea, mi idea, ¿por qué ? Lejos está el camino que he elegido para mí, donde todo es digno de atención porque vive, porque es verdadero, vive la verdad. Por lo menos tú que puedes, ¡fuye lejos de aquí, canto nómada! Esta celda está llena de mi desesperación, Tú que puedes, ¡no te hagas atrapar! Ustedes condenan por conveniencia, pero mi idea ya los asalta. Usted maltratan sólo mi carne, pero mi cerebro todavía ¡queda vivo!... todavía.. Lamentaciones de guitarras sospechadas sin razón, ¡Sospirad a baja voz! Y ustedes, mujeres de la mirada altiva Bocas iguales a la granada, no lloren, no lloren Porque ¡yo nací, nacì libre, libre! ¡No gasten para mí una misa de réquiem: ¡Yo nací libre! | NOMADSÅNG FÖR EN POLITISK FÅNGE I dessa dagar har hösten redan kommit här till oss, Marta söta, Marta min, Jag minns höet och dina Normandiehästar, Vi var ännu fria, Fria! Bilder på väggarna som dryper av fukt, Fläckar utan frihet, Lyssna, Marta, i den här konstiga hösten, Nu gråter och skriker dina hästar i kedjor. Vad ska jag säga? Jag kvävs, fängslad här...varför? Fängslad för en idé, för min idé....varför? Så långt bort är vägen jag valde för mig själv Där allt förtjänar uppmärksamhet ty det är levande, Ty det är sant och lever sanningen. Så fly bort ut, min nomadsång, du som kan göra det, Den här cellen är full av min förtvivlan, Du som kan, låt dig inte fångas. Ni fängslar människor för er nytta och fördel, Men min idé anfaller er redan nu! Ni marterar bara mitt kött, Men min hjärna lever förtfarande! Den lever! Nu viska lågmält, sörjande gitarrer Som osakligt misstänks, Och ni, kvinnor med era stolta blickar, Med era rubinläppar, gråt inte, ack, gråt inte Därför att jag är född Är född fri, fri! För mig behövs det ingen själamässa! Jag är född fri. |
