År -65 i Rågsved, i Stockholms ytterkant
Stod Rune Henry Johansson och svor åt en demonstrant :
“Du kan lugnt ta och skita i andra och lära dig sköta dig själv
Vad fan vet såna som ni om krig? Och vad fan är FNL?”
Han drog tummen ur skinnjackans bälte och tände en krokig Bill
Så satte han sig i sin PV och körde åt Älvsjö till
på radionyheterna läste dom ett Washingtontelegram
Att Johnson sänt tusen soldater för att rädda Sydvietnam.
Det värkte i höften som vanligt när han satt framför TVn en kväll
Och såg hur Saigons polischef sköt en fånge från FNL
Det var lite svårt att somna sen. Han fick tjata på sig själv :
“Sköt dig och skit i andra så går det dig bara väl.”
När dom kom med listor på jobbet och ville ha honom med bad
Johansson dom dra på helvete så att han fick käka ifred
Men när ingenjörn kom och nickade: Det var bra sagt,
Johansson så stirra han bara tillbaka och vände och gick därifrån
Och samma år som han gick i pension stoppade han en slant
I en skramlande insamlingsbössa som hölls av en demonstrant
Han tyckte att nått borde sägas så han harklade sig en gång
"Ja, vad fan har dom där att göra" sa Henry Johansson
Och ingen vet vart hans krona gick. Kanske ble det en bok åt ett barn
Kanske blev det en bit av en flagga, eller ris åt en partisan
Kanske blev det en kula i väggen i ett bombat hus i Hué
När värken kom om natten tänkte han ofta på det.
Droppen urholkar stenen. Det går långsamt, men det går
Att övertyga Johansson tog många långa år
Och varje slant som Johansson i bössan stoppat in
Blev en droppe i havet som dränkte en stormakts krigsmaskin.
När USA bombade vallarna och minerade Haiphong
Satt vreden som en klump i halsen på Henry Johansson
Och hade han träffat Nixon mellan fyra ögon nån kväll
Hade Nixon fått så mycket stryk att han inte känt igen sig själv.
När fredsavtalet skrevs under och många sa kriget var slut
La han sin krona i bössan varje lördag som förut
Av Rune Henry Johansson blev aldrig nån aktivist,
Men den som vaknar senast kan vara den som glömmer sist.
Idag är Vietnam befriat på folkets första maj
Och Johansson köpte en kvarting rent och drog på sin bästa kavaj
Han gick med oss andra i ledet. Rune Henry Johansson
Han är en människa som du och jag. Han var med och tog Saigon.
Stod Rune Henry Johansson och svor åt en demonstrant :
“Du kan lugnt ta och skita i andra och lära dig sköta dig själv
Vad fan vet såna som ni om krig? Och vad fan är FNL?”
Han drog tummen ur skinnjackans bälte och tände en krokig Bill
Så satte han sig i sin PV och körde åt Älvsjö till
på radionyheterna läste dom ett Washingtontelegram
Att Johnson sänt tusen soldater för att rädda Sydvietnam.
Det värkte i höften som vanligt när han satt framför TVn en kväll
Och såg hur Saigons polischef sköt en fånge från FNL
Det var lite svårt att somna sen. Han fick tjata på sig själv :
“Sköt dig och skit i andra så går det dig bara väl.”
När dom kom med listor på jobbet och ville ha honom med bad
Johansson dom dra på helvete så att han fick käka ifred
Men när ingenjörn kom och nickade: Det var bra sagt,
Johansson så stirra han bara tillbaka och vände och gick därifrån
Och samma år som han gick i pension stoppade han en slant
I en skramlande insamlingsbössa som hölls av en demonstrant
Han tyckte att nått borde sägas så han harklade sig en gång
"Ja, vad fan har dom där att göra" sa Henry Johansson
Och ingen vet vart hans krona gick. Kanske ble det en bok åt ett barn
Kanske blev det en bit av en flagga, eller ris åt en partisan
Kanske blev det en kula i väggen i ett bombat hus i Hué
När värken kom om natten tänkte han ofta på det.
Droppen urholkar stenen. Det går långsamt, men det går
Att övertyga Johansson tog många långa år
Och varje slant som Johansson i bössan stoppat in
Blev en droppe i havet som dränkte en stormakts krigsmaskin.
När USA bombade vallarna och minerade Haiphong
Satt vreden som en klump i halsen på Henry Johansson
Och hade han träffat Nixon mellan fyra ögon nån kväll
Hade Nixon fått så mycket stryk att han inte känt igen sig själv.
När fredsavtalet skrevs under och många sa kriget var slut
La han sin krona i bössan varje lördag som förut
Av Rune Henry Johansson blev aldrig nån aktivist,
Men den som vaknar senast kan vara den som glömmer sist.
Idag är Vietnam befriat på folkets första maj
Och Johansson köpte en kvarting rent och drog på sin bästa kavaj
Han gick med oss andra i ledet. Rune Henry Johansson
Han är en människa som du och jag. Han var med och tog Saigon.
×
![]()
