Originale | Traduzione tedesca / German translation / Traduction allemande... |
OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA | DER BETTLER VON LUOSSA |
| |
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, | Um den Bettler von Luossa saß das ganze Dorf im Ring |
och vid lägerelden hörde de hans sång. | und am Lagerfeuer hörte seinen Sang |
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, | über Tippler, über Bettler, über manches Wunderding |
och om sin längtan sjöng han hela natten lång: | und seine Sehnsucht eine ganze Mondnacht lang: |
| |
»Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, | »Irgendetwas hinter Bergen, jenseits Blumen und Gesängen, |
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. | irgendetwas hinter Sternen und dem heißen Herzen mein – |
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: | hört ihr? – etwas raunt und flüstert, will mich locken und bedrängen: |
"Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!" | "Komm zu uns, denn diese Erde kann dein Reich nicht länger sein." |
| |
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, | Oftmals lauschte ich ganz still dem leisen Wogenschlag am Strand, |
om de vildaste havens vila har jag drömt. | und es rauschte still das wilde Meer im Traum, |
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, | und die Brandung warf mich sanft in jenes formenlose Land, |
där det käraste vi kände skall bli glömt. | wo die Liebsten, die wir kannten, haben Raum. |
| |
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, | Für ein ewig wildes Sehnen haben Mütter uns geboren, |
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. | aus den Wehen der Geburt stieg unser erster Jammerlaut, |
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, | und zu Gaukelspiel und Taumel hat die Erde uns erkoren, |
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. | als wir spielten Elch und Löwe, Bettler, Schmetterling und Gott. |
| |
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, | Saß ich still an ihrer Seite, deren Herz gleichsam war meins, |
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, | schaffte sie Behagen unsrem Nest im Nu, |
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, | doch mein Herz rief unter Qualen: "Was du hast, ist doch nicht deins", |
och jag fördes bort av anden att få ro. | und ein Dämon führte mich zu Trost und Ruh. |
| |
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, | Was ich liebe, ist verborgen in der tiefen dunklen Ferne, |
och min rätta väg är hög och underbar. | und mein rechter Weg ist hoch und wunderbar. |
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: | Und im Lärm und Trubel lockt es mich zu beten zu dem Herren: |
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!" | "Nimm die Erde fort, daß etwas kommt, was vordem niemals war!" |
| |
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, | Folg mir, Bruder, hinter Berge zu den stillen kühlen Fluten, |
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. | wo die Meere träge schlafen in dem Bett aus Bergen weit. |
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, | Hinter Berg und Himmel heim zu meiner Mutter will ich sputen, |
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. | die mit goldumglänztem Nebelschleier schmückt ihr Rosenkleid. |
| |
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, | Kühlt, ihr Wogen, unsre Wangen, die im Fieberfeuer glühen, |
må vi vara mil från livet innan morgonen är full! | spült uns Meilen fort vom Leben, eh der Morgen schimmert fahl! |
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda | Ich war nicht von dieser Welt, und endlos waren meine Mühen, |
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. | meine Unruh, meine Zweifel, meine heiße Liebesqual. |
| |
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, | Sieh am Muschelstrand das Tor, um das sich Rosenranken schlingen, |
där i vila multna vraken och de trötta män få ro. | dort wo Wracks am Grunde modern und die Müden finden Rast. |
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga | Echos nie gehörter Lieder wie die Fiedeln silbern klingen, |
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.« | wo des Glückes Kinder wohnen in dem Dom aus Sonnenglast.« |