Keops pyramid

Hoola Bandoola Band

Originale

Traduzione tedesca / German translation / Traduction allemande...

KEOPS PYRAMID Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid, Det är vi som jobbar nere invid foten. Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid Och det är synd om dom som inte fyller kvoten. Har man en gång kommit hit Blir man aldrig mera fri, Om man slutar här, så slutar man i gropen, Men om kungen sägs att han är son av solen. Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås Håller rikedomen hov i maktens salar. Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör, Här är tankarna och rummen lika svala. Och om någon måste dö Eller några ska ha spö Finns det andra som kan verkställa besluten, Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten. Men när natten blir lång Brukar vi sjunga en sång, Som dom, som styr oss kan höra i vinden. Om ett folk som levde en gång, Som ville bygga ett torn, Som skulle räcka ända upp till himlen. Men ju högre man kom Ju mera skiljde sej dom Som bodde där uppe ifrån dom andra. Och till sist blev tornet så högt, Att dom där uppe och nere Inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman. Så det verkar som om det i varje tid och i alla sorters folk Finns några som vill skapa pyramider, Där dom själva sitter överst och har makten i sin hand, Medan dom som lever nedanför dom lyder. Men om dom där uppe i det blå Inte längre vill förstå Utan föraktar alla dom som ger dom mat, Ska pyramiderna till sist bli deras grav.

DIE CHEOPS-PYRAMIDE Ich bin einer von den Sklaven an der Pyramide von Cheops, von denen, die unten am Fuße arbeiten. Wir schuften und schwitzen, um keine Zeit zu verlieren, und wehe denjenigen, die ihr Soll nicht erfüllen. Wer einmal hier angelangt ist, wird nie mehr frei. Kommst du hierher, kommst du in deinen Graben. Vom König sagt man aber, dass er der Sohn der Sonne ist. Hinter fünfzehn doppelten Riegel und fünfzehn doppelten Schlösser hält der Reichtum Hof in den Sälen der Macht. Hier droht einem nichts, hier stört einen nichts. Die Gedanken sind hier ebenso kühl wie die Zimmer. Und wenn jemand sterben muss oder welche geprügelt werden, gibt es andere, die den Befehl ausführen. Angstschreie und Jammer sind hier nie zu hören. Aber wenn die Nacht lang wird, singen wir oft ein Lied, das vom Wind in die Ohre unserer Herrscher getragen wird und von einem Volk handelt, das einmal war und einen Turm bauen wollte, der bis zum Himmel reichen würde. Aber je höher man kam, umso mehr enfernten sich die da oben von den anderen. Und schließlich war der Turm so hoch, dass die da oben und die da unten sich nicht mehr verstehen konnten. Und da stürzte der Turm zusammen. Es scheint also, dass es in jeder Zeit und in jedem Volk diejenigen gibt, die Pyramiden schaffen wollen, in denen sie selbst höchst oben sitzen und die Macht haben, während diejenigen, die tiefer leben, leiden müssen. Aber wenn die da oben im Blauen nicht mehr verstehen wollen sondern diejenigen verachten, die ihnen zu essen geben, werden die Pyramiden zu ihrem Grab.