Lingua   

Via della Povertà [versioni modificate e versione da album], incl. Desolation Row by Bob Dylan

Fabrizio De André
Pagina della canzone con tutte le versioni


VIA DELLA POVERTA' - Versione da studio e album.
DOM ENSLIGAS ALLE

Dom säljer bilder på dom hängda
och alla gator har stängts av
Sjömännen har gjort sej vackra
Nu är cirkusen i stan
In kommer bödlarnas ombud
Han är bländad av succé
Han har sin ena hand om lindanserskan
och den andra i sitt skrev
Kravallpolisen skruvar på sej
dom ska snart ta plats på scen
Vi kan se det när vi kikar ut
från Dom ensligas allé

För Askungen är allting så enkelt
Hon säger, en efter en blir vi två
Sen putar hon med läpparna
för att se ut som Brigitte Bardot
In kommer Romeo och stönar
du är väl min, så vitt jag förstår
Men nån säger, du är i fel pjäs, grabben
Det är bäst du går
Och det enda ljud som återstår
när ambulansen har ta’tt honom med
är Askungen som sopar upp
på Dom ensligas allé

Stjärnorna har nästan försvunnit
och månen har gått i moln
Den siande zigenerskan
har redan slått ihop sitt stånd
Alla utom Kain och Abel
och Ringaren i Notre Dame
jagar efter kärleken
eller tycker att det är för varmt
Den barmhärtige samariten
har gjort sej redo för entré
Han ska gå på maskerad ikväll
på Dom ensligas allé

Ofelia står vid mitt fönster
Hon gör mej så nervös
För fast hon bara är tjugofyra
så är hon redan en gammal mö
För henne är döden romantisk
och livet blott ett sken
Religion är hennes levebröd
men hennes synd är livlöshet
Och fast hon vänder sej mot himmelen
som om ett underverk ska ske
så sneglar hon allt oftare
mot Dom ensligas allé

Einstein, förklädd till Robin Hood
med sina minnen i en kass
gick förbi här för en timme sen
med sin vän, en munk i svart
Han stirra’ så fruktansvärt hotfullt
när han bad om en cigarrett
Sen deklamera’ han ur alfabetet
innan han slog till reträtt
Man skulle inte tro det nu
men han var känd för längesen
för att va mästare på el.fiol
på Dom ensligas allé

Doktor Vis bevarar världen
i en väl förseglad box
som hans anemiska adepter
försöker dyrka opp
Hans assistent, en dam på dekis
med arsenik i portmonnän
har en lapp där hon har skrivit
Ha misskund med hans själ
Sen spelar dom på bambuflöjt
och man kan höra minsta fel
ifall man lutar sej tillräckligt ut
mot Dom ensligas allé

Vid timmarna runt midnatt
går agenterna sin rond
för att fånga in dom stackare
som råkar veta mer än dom
Dom tar dom till fabriken
där dom ställs vid en maskin
medan doktorer kollar pulsen
efter att ha injicerat fotogen
som bärs ner till dom från slotten
av försäkringsmän in spe
som ska se till att ingen smiter bort
till Dom ensligas allé

På andra sidan gatan
har dom gjort sej färdiga för fest
Fantomen ifrån Operan
är perfekt förklädd till präst
Dom matar Casanova med tesked
för att återge honom hans mod
Sen ska dom skära ut hans hjärta
efter att ha kvävt honom med ord
Och Fantomen svär åt flickorna
och säger, kom, ska ni få se
Nu ska Casanova sota för
Dom ensligas allé

Till nytta bara för Neptunus
styr Titanic mot sitt mål
medan alla står och skriker
vems sida står du på
På kommandobryggan brottas
T.S. Elliot och Ezra Pound
medan calypsobandets sångerskor
strör rosor på varann
vid fönstren ut mot havet
där sjöjungfrurna ler
och ingen bryr sin hjärna
med Dom ensligas allé

Jo, jag fick ditt brev i förrgår
just när taket störta’ in
När du frågar hur jag har det
ska det va nån sorts skämt
Och alla mänskorna, du nämner
jo, jag minns dom fall för fall
Men jag fick ändra deras ansikten
och ge dom alla nya namn
Men jag läser lite dåligt nu
så skicka inga flera brev
ifall du inte skickar dom
ifrån Dom ensligas allé
Il Salone di bellezza in fondo al vicolo
è affollatissimo di marinai
prova a chiedere a uno che ore sono
e ti risponderà "non l'ho saputo mai".
Le cartoline dell'impiccagione
sono in vendita a cento lire l'una
il commissario cieco dietro la stazione
per un indizio ti legge la sfortuna
e le forze dell'ordine irrequiete
cercano qualcosa che non va
mentre io e la mia signora ci affacciamo stasera
su Via della povertà.

Cenerentola sembra così facile
ogni volta che sorride ti cattura
ricorda proprio Bette Davis
con le mani appoggiate alla cintura.
Arriva Romeo trafelato
e le grida "il mio amore sei tu"
ma qualcuno gli dice di andar via
e di non riprovarci più
e l'unico suono che rimane
quando l'ambulanza se ne va
è Cenerentola che spazza la strada
in via della Povertà.

Mentre l'alba sta uccidendo la luna
e le stelle si son quasi nascoste
la signora che legge la fortuna
se n'è andata in compagnia dell'oste.
Ad eccezione di Abele e di Caino
tutti quanti sono andati a far l'amore
aspettando che venga la pioggia
ad annacquare la gioia ed il dolore
e il Buon Samaritano
sta affilando la sua pietà
se ne andrà al Carnevale stasera
in via della Povertà.

I tre Re Magi sono disperati
Gesù Bambino è diventato vecchio
e Mister Hyde piange sconcertato
vedendo Jeckyll che ride nello specchio.
Ofelia è dietro la finestra
mai nessuno le ha detto che è bella
a soli ventidue anni
è già una vecchia zitella
la sua morte sarà molto romantica
trasformandosi in oro se ne andrà
per adesso cammina avanti e indietro
in via della Povertà.

Einstein travestito da ubriacone
ha nascosto i suoi appunti in un baule
è passato di qui un'ora fa
diretto verso l'ultima Thule,
sembrava così timido e impaurito
quando ha chiesto di fermarsi un po' qui
ma poi ha cominciato a fumare
e a recitare l'A B C
ed a vederlo tu non lo diresti mai
ma era famoso qualche tempo fa
per suonare il violino elettrico
in via della Povertà.

Ci si prepara per la grande festa
c'è qualcuno che comincia ad aver sete
il fantasma dell'opera
si è vestito in abiti da prete
sta ingozzando a viva forza Casanova
per punirlo della sua sensualità
lo ucciderà parlandogli d'amore
dopo averlo avvelenato di pietà
e mentre il fantasma grida
tre ragazze si son spogliate già
Casanova sta per essere violentato
in via della Povertà.

E bravo Nettuno mattacchione
il Titanic sta affondando nell'aurora
nelle scialuppe i posti letto sono tutti occupati
e il capitano grida "ce ne stanno ancora",
e Ezra Pound e Thomas Eliot
fanno a pugni nella torre di comando
i suonatori di calipso ridono di loro
mentre il cielo si sta allontanando
e affacciati alle loro finestre nel mare
tutti pescano mimose e lillà
e nessuno deve più preoccuparsi
di via della Povertà.

A mezzanotte in punto i poliziotti
fanno il loro solito lavoro
metton le manette intorno ai polsi
a quelli che ne sanno più di loro,
i prigionieri vengon trascinati
su un calvario improvvisato lì vicino
e il caporale Adolfo li ha avvisati
che passeranno tutti dal camino
e il vento ride forte
e nessuno riuscirà a ingannare il suo destino
in via della Povertà.

La tua lettera l'ho avuta proprio ieri
mi racconti tutto quel che fai
ma non essere ridicola
non chiedermi "come stai",
questa gente di cui mi vai parlando
è gente come tutti noi
non mi sembra che siano mostri
non mi sembra che siano eroi
e non mandarmi ancora tue notizie
nessuno ti risponderà
se insisti a spedirmi le tue lettere
da via della Povertà.


Pagina della canzone con tutte le versioni

Pagina principale CCG


hosted by inventati.org