Rin del angelito
Violeta ParraOriginale | Traduzione svedese di Brita Åhman da Cancioneros.com |
RIN DEL ANGELITO Ya se va para los cielos ese querido angelito a rogar por sus abuelos, por sus padres y hermanitos. Cuando se muere la carne, el alma busca su sitio adentro de una amapola o dentro de un pajarito. La tierra lo está esperando con su corazón abierto, por eso es que el angelito parece que está despierto. Cuando se muere la carne, el alma busca su centro en el brillo de una rosa o de un pececito nuevo. En una cuna de tierra lo arrullará una campana, mientras la lluvia le limpia su carita en la mañana. Cuando se muere la carne, el alma busca su diana en los misterios del mundo que le ha abierto su ventana. Las mariposas alegres, de ver el bello angelito alrededor de su cuna, le caminan despacito. Cuando se muere la carne, el alma va derechito a saludar a la Luna y de paso al lucerito. ¿Adónde se fue su gracia? ¿Dónde fue su dulzura? ¿Por qué se cae su cuerpo como la fruta madura? Cuando se muere la carne, el alma busca en la altura la explicación de su vida cortada con tal premura, la explicación de su muerte prisionera en una tumba. Cuando se muere la carne, el alma se queda oscura. Cuando se muere la carne el alma se queda oscura. | LILLA ÄNGELNS DANS Nu far han rakt upp i himlen, vår lilla älskade son. Där ber han för sina syskon, de har vi också som lån. Kroppen den dör och försvinner men själen söker sig hit till en fågel i skogen, till en förgätmigej. Jorden den väntar på honom här med sin öppnade famn, därför är kinden så rosig, själen har kommit i hamn När kroppen dör och försvinner vill själen söka sig till rosen daggiga skimmer, till gräs och timotej. Se hur hans vagga på jorden rörs av den dansande vinden, regnet det droppar från linden, sköljer den rodnade kinden. Kroppen den dör och försvinner men själen får sitt mönster i jordens djupa mysterium som öppnat har sitt fönster. Fladdrar en skimrande fjäril omkring hans vagga i vrån undrar jag stilla i hjärtat: Var är min älskade son? Kroppen den dör och försvinner men själen som en tärna flyger och hälsar på månen och på en aftonstjärna. Vart tog hans älsklighet vägen, var är den rundade kinden? Måste han falla som löven föll för den isande vinden? Kroppen den dör och försvinner men själen söker svar: Varför försvann han så tidigt bort till en enslig grav? Hur ska vi leva med sorgen vi andra som finns kvar? Själen den dansar i solen och himmelen är klar. |